lite om mig.
PictureOfBeauty.blogg.se
Jag heter Ida Gustafsson och är snart 14 år. Jag har älskat hästar i hela mitt liv och ridit i snart 14 år. sen jag föddes med andra ord .
Jag har ridit ca 6 år på ridskola o resten priv
at... Allt började när jag var 1 år gammal.
flytta till foster familj och fick 2 shettisar.
ett litet sto och en hingst.
och ja gälskade dom.
varje dag innan jag skulle äta frukost var jag tvungen att gå in till dom och klappa lite på dom och kolla så dom fortfarande fanns där.
vi bodde på en liten går där jag hade mina shettisar och min storsyster sin hopp ponny.
vi bodde på gården i kanske 5 år. Sen när jag var 6 år fick jag börja på ridskolan. I 6 år red jag där.
Jag började tävla tävlade kanske 20
gg, det var inget för
jag van och ibland förlora jag men nej det var inget för mig.
jag och shettisen jag red då tävlade mycket och skrappa ihopp många roseter.
men jag bran aldrig för tävla.
Sedan började jag rida ett halvblod och en islandshäst halvblodet som heter emil stod många mil ifrån mig
men min faster ägde honom och hjälpte mig komma dit och islandshästen var jag med ryttare på, stallet låg nära och min bästavän hade en häst där med.
Emil var en grymt trevlig kille. Emil lärde mig verkligen att rida på riktigt, han var en ruskigt het kille, i skogen men väldigt trevlig att hoppa.
Islandshästen hette Liza och var där med en väldigt het dam, men jag gillade henne skarpt.
hon sprang runt runt runt med mig och försökte kasta av mig, men det gick tillslut.
sedan car det bara hon och jag och det gick inte att ändra på.
och nu fick jag min första "egna" häst. ´ vid namn Raijsa som du kan läsa om här nedan. Jag har henne än idag.. Hon var den sötaste häst jag sett, men oj vad mycket jobb jag fick med henne!
Jag kämpade som ett djur att sitta kvar på hennes rygg. Efter flera månader med en massa stegringar, bockningar, sparkar, skenturer och massa annat fick jag som klister i rumpan... Och nu håller jag mig jämt kvar!
ibörjan axeptera hon mig inte alls, ville inte komma i hagen och inte bli riden.
jag var nöjd om jag kunde skritta.
och nu kan vi hoppa tsm och allt går väldigt bra, vi har dock bara hoppat 70 cm.
men det är bra det.
vi blir bara bättre och bättre tsm för varje dag.
hon kasnek inte är världens duktigaste häzt men jag älskar henne, jag älskar henne mer en vad jag tidigare älskar någon annan häst.
jo raijsa är en föradetta fältävlanshäst på 17 år med mycket spring i bennen
och innan jag komigång med henne så hadde hon stott i 2 år i en hage utan någon som skötte henne.
men hon älskar att springa med helle hennes hjärta.
Jag heter Ida Gustafsson och är snart 14 år. Jag har älskat hästar i hela mitt liv och ridit i snart 14 år. sen jag föddes med andra ord .
Jag har ridit ca 6 år på ridskola o resten priv
at... Allt började när jag var 1 år gammal. flytta till foster familj och fick 2 shettisar.
ett litet sto och en hingst.
och ja gälskade dom.
varje dag innan jag skulle äta frukost var jag tvungen att gå in till dom och klappa lite på dom och kolla så dom fortfarande fanns där.vi bodde på en liten går där jag hade mina shettisar och min storsyster sin hopp ponny.
vi bodde på gården i kanske 5 år. Sen när jag var 6 år fick jag börja på ridskolan. I 6 år red jag där.
Jag började tävla tävlade kanske 20
gg, det var inget förjag van och ibland förlora jag men nej det var inget för mig.
jag och shettisen jag red då tävlade mycket och skrappa ihopp många roseter.
men jag bran aldrig för tävla.
Sedan började jag rida ett halvblod och en islandshäst halvblodet som heter emil stod många mil ifrån mig
men min faster ägde honom och hjälpte mig komma dit och islandshästen var jag med ryttare på, stallet låg nära och min bästavän hade en häst där med.
Emil var en grymt trevlig kille. Emil lärde mig verkligen att rida på riktigt, han var en ruskigt het kille, i skogen men väldigt trevlig att hoppa.
Islandshästen hette Liza och var där med en väldigt het dam, men jag gillade henne skarpt.
hon sprang runt runt runt med mig och försökte kasta av mig, men det gick tillslut.
sedan car det bara hon och jag och det gick inte att ändra på.
och nu fick jag min första "egna" häst. ´ vid namn Raijsa som du kan läsa om här nedan. Jag har henne än idag.. Hon var den sötaste häst jag sett, men oj vad mycket jobb jag fick med henne!
Jag kämpade som ett djur att sitta kvar på hennes rygg. Efter flera månader med en massa stegringar, bockningar, sparkar, skenturer och massa annat fick jag som klister i rumpan... Och nu håller jag mig jämt kvar!
ibörjan axeptera hon mig inte alls, ville inte komma i hagen och inte bli riden.
jag var nöjd om jag kunde skritta.
och nu kan vi hoppa tsm och allt går väldigt bra, vi har dock bara hoppat 70 cm.
men det är bra det.
vi blir bara bättre och bättre tsm för varje dag.
hon kasnek inte är världens duktigaste häzt men jag älskar henne, jag älskar henne mer en vad jag tidigare älskar någon annan häst.
jo raijsa är en föradetta fältävlanshäst på 17 år med mycket spring i bennen
och innan jag komigång med henne så hadde hon stott i 2 år i en hage utan någon som skötte henne.
men hon älskar att springa med helle hennes hjärta.
Kommentarer
Trackback
